Att hitta sin karaktär

Ångesten när man inte hittar fram till sina karaktärer. Hemskt! Man vill så gärna lära känna dem, men de vägrar. Gömmer sig och håller sig tysta. Så sitter man där vid tangentbordet och hittar på meningslösa saker istället. Långa dialoger om vilken mat karaktärerna ska äta till kvällsmat. Telefonsamtal som inte leder någonstans. Pappret måste fyllas med ord, så man fyller på. Allt medan man lockar och pockar på karaktärerna, ber att de ska visa sig så man kan hitta dem.

I fem dagar har jag svettats mig genom NaNoWriMo – National Novel Writing Month – där man ska skriva 50.000 ord under november. Det är en oerhörd summa. Skrämmande! Särskilt om man, som jag, är i början på ett manus. Då är det riktigt svettigt.

Idag släppte det äntligen!

Min karaktär gick ner i tvättstugan och sorterade tvätt (jo, jag vet – jättetråkigt – men även meningslösa händelser fyller ut pappret i början. Det blir naturligtvis bortredigerat av min redaktör senare) när jag funderade över hur hon såg ut där hon stod bland vita och svarta strumpor. Plötsligt tittade hon upp på mig, blinkade till mig och jag såg henne precis som hon var.

Hon började sjunga! Hon såg sig om i tvättrummet, kollade ut i korridoren att ingen fanns i närheten och sedan sjöng hon. Hon tog ton så högt att jag nästan skakade där jag satt vid tangentbordet. Ljudet studsade mot kakelväggarna och hon klämde i från mellangärdet, precis som hon hade lärt sig. Jag visste inte ens att hon kunde sjunga. Men nu vet jag. Jag känner henne nu. Jag vet precis vad hon sjöng och varför. Björn Skifs. För han är ju så stilig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s